Idag skulle min älskade och saknade pappa fyllt år. Hela 72 år skulle han bli. Fina farsgubben, jag saknar dig så! Snart har det gått tre år sedan du lämnade oss. Det känns så konstigt, det är så tomt. Tänk att livet gick vidare, trots att du försvann. Det trodde jag aldrig. Jag vet inte hur jag har klarat mig, jag måste antar jag.
Ibland vill jag bara lägga mig ner och skrika rakt ut. Det gör så ont. Men jag vet att du är med mig varje steg jag tar, och du är med mig i tankarna jämt.
Jag kommer på mig själv med att jämt skriva till pappa, istället för om pappa. Det är lättare så!
Grattis på din dag finaste, snällaste och bästa farsgubben. Jag hoppas att du haft en fin dag, vart du än befinner dig. Kanske du och Yngve har varit och fiskat? Eller har du kanske fikat med mor och far din? Jag har i alla fall tänt ett ljus till dig ikväll, jag hoppas att du såg det. Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar